Rubriken låter som inledningen till en högmässa, men är bara en reflektion från basketens ”bakgård” och från oss som får vår glädje av basketen där.

Det är kontraster mellan att spela inför 15.000 nationalistiska Taiwaneser i Taipei, eller mot ARIS Thessaloniki där det var 6.000 totalt galna greker på läktaren och kvällens match mellan Cross-Over och Onsala Pirates i Idrottens hus i division 5. Jag tror jag räknade in 5 personer på läktaren och 4 i sekretariatet. Det finns dock något som är gemensamt för dessa matcher. Kärleken till idrotten och basketen.

Trots att jag nu har spelat basket sedan jag var 12 år, varav 16 år på elitnivå och 13 år i landslaget så finns fortfarande viljan att försöka göra sitt bästa, att alltid försöka vinna, att försöka göra poäng och stoppa motståndaren. Visst, kraven man har på mig själv och andra har förändrats, men gemenskapen och den sociala biten tillsammans med möjligheten att svettas lite utan att behöva sitta på motionscykeln eller springa i skogen finns där. Min fru frågar varje gång jag kommer hem från match och träning om jag är hel och tycker jag ska sluta spela. Mina barn säger att de får hjärtat i halsgropen varje gång de ser mig på plan för de minns hur det gick för 11 år sedan när jag slet av främre korsbandet i en match uppe i Täby som 50-åring. Jag ska vara ärlig och säga att de har nog rätt. Jag kanske inte borde spela mer, men jag har en tendens att inte lyssna in vad de säger.

Ifrån den betraktelsen så kommer vi in på dagens match i Idrottens hus mellan två lag som har sett sina bättre dagar. Matchen var jämn fram till sista fem minuterna då Cross-Over drog ifrån och vann med 66-59. Vi satte dock sista skottet som var en trea av Andreas.

Resultatet är dock ointressant för oss efter matchen. Visst, man vill vinna, men man har nått så långt så man inser att resultatet inte är det viktigaste utan att man inte har mer skador än när matchen började. Vi fick lira lite basket. Satte några skott. Hittade några kombinationer vid inkast och Anna hade ungarna med sig som verkade ha hur roligt som helst. Det var gemenskap och inga hårda ord från någon coach, en domare som gjorde som han kunde och ett motståndarlag som var lite bättre den här kvällen.

Någonstans kändes det som cirkeln är sluten, för mig i alla fall. Jag började i KFUM Karlstads A-lag som 15-åring och vi åkte till Karlskoga, Kristinehamn och Örebro sittandes trångt i bilar. Precis som vi gjorde idag. Spelade i små hallar med ribbstolar med knappt någon publik. Så i det stora har egentligen inget förändrats, mer än 30-sek har blivit 24. Trepoängslinjen och 8 sekundersregeln har tillkommit. Men, kärleken till basketen och glädjen av att spela match tillsammans med andra består.

Förhoppningsvis så klarar vi säsongen utan att någon blir allvarligt skadad. Bra kämpat och tack för att det finns fler än jag som tycker det är kul att spela inför i stort sett tomma läktare en söndagskväll på basketens bakgård.

Resultat HDiv5:
Cross-Over – Onsala 66-59

Poänggörare:
Anna 1, Andreas 16, Tobias 2, Mathias 11, Peter 19, Lars-Åke 4, Uri 6

Laget är till för de som kanske tidigare spelat basket, eller som skulle tycka det är kul att prova på att träna basket en gång i veckan. Alla är hjärtligt välkomna.

Träningstiderna är måndag kväll 21.30-22.30 i Kollahallen.

För de riktigt tävlingsinriktade (nåja) är laget även anmält till division 5 där följande lag deltar:

Kungsbacka Basket
Onsala Pirates

CBA (Göteborg)

Vårgårda Basket

Hellas Göteborg BK

Tidaholm

Trollhättan

Första matchen är i Trollhättan den 10:e oktober (sön) kl. 17.30.

Kontaktperson för laget just nu är Lars-Åke Wahlberg.

larsakewahlberg@gmail.com